SAOL

Det är roligt att köpa saker på Ebay. Särskilt från privatpersoner. Ett handskrivet paket från andra sidan jorden känns nästan som en julklapp. Jag har precis fått hem Nintendo DS lite. Den har ett passande namn. Lite mindre, lite bättre skärm och lite större penna än föregångaren. Japanen jag köpte av hade knölat ner några japanska tidningssidor som skydd för stötar och sedan lagt allt i något som ser ut som en vit, ihopvikt kasse. Mycket roligare än att få tråkiga paket från företag som alltid ser likadana ut.

Eller hur

Som Scrabble-spelare är det en stor händelse att SAOL nu har kommit i ny upplaga. Massor med nya ord har tillkommit och gamla försvunnit. Jag har funderat lite på att bli en riktig Scrabble-nörd. Första steget var att beställa nya SAOL. Nästa steg är lite jobbigare. Nämligen att läsa igenom den och plugga in alla ord (utom dom riktigt långa). Det är lite irriterande att det förmodligen dröjer några månader innan de nya orden börjar gälla i spelsammanhang. Fast då har jag å andra sidan tid på mig att lära mig så många som möjligt. Helst ska jag inte lära mig vad orden betyder. Då kan jag ju ha nytta av det i andra sammanhang. Nej, äkta nörd-kunskap ska det vara. Fast egentligen skulle jag nog behöva bli bättre på ordkunskap. De två gånger jag gjort högskoleprovet har jag inte kunnat ett enda ord. Jag chansade på allt. Jag är ändå ganska hyfsad på Scrabble och det beror på att jag är klurig på ord- och bokstavspusslande.

Äntligen

Om några veckor ska jag åka tåg. Jag funderar på att ta med SAOL då och läsa under resan. Folk som ser vad jag läser kommer nog att undra vad i helvete jag är för idiot som sitter och läser en ordlista. Men det är faktiskt inget som jag fruktar. Jag är en idiot och vill inte att folk ska tro nåt annat.

Pinsamheter

Jag tillbringade lördagen med familjen. Drack lite starka drycker. Jag gillar smaken av alkohol, men berusningseffekten är jobbig. Tur att jag är asocial även när jag druckit lite, annars hade jag säkert gjort bort mig. Det krävs inte mycket för att jag ska komma ihåg minsta lilla pinsamhet i flera år framöver. Ett av mina tidigaste minnen är från när jag var 5 eller 6 år och gick på lekis. Jag gick dit som vanligt en dag. När jag kom fram var det bara jag där så jag gömde mig ett tag så att ingen skulle se mig och undra vad jag gjorde där. För jag antog att jag förmodligen hade kommit fel på något sätt. Efter ett tag tog jag mod till mig och smög hem och då kom mamma på att det var helgdag. Även om ingen såg mig var det en av de värsta dagarna i mitt liv.

De senaste åren har de värsta pinsamheterna nog varit när jag kallat personer på jobbet för fel namn, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte vet vad många heter. Båda gångerna kom jag på i efterhand att jag sagt fel. Vid ena tillfället flera dagar senare. Jag tror inte att någon bryr sig om att berätta om sånt här för någon. Det är ju bara jag som gör bort mig. Det kan väl ingen vara intresserad av? Så egentligen borde inte jag bry mig heller.

Jag är väldigt dålig på namn. När jag hälsar på nytt folk och dom säger sitt namn har jag glömt det fem sekunder senare. Jag är ointresserad av vad människor heter för jag vet att jag inte kommer att lära känna dom. Bra inställning jag har.

Lite mer social blev jag i lördags förresten. Jag vågade fråga vilken vagn jag var i på tåget. Det var modigt.