Ensam semester

Jag har varit på utvecklingssamtal hos chefen. Vi pratade lite om min framtid och om jag trivs på jobbet osv. Sedan fick jag ett papper att fylla i. Fem olika frågor som handlar om hur bra jag tycker att jag är. Det var samma papper som förra året. Jag valde att flytta ett kryss till vänster så att jag var bäst på allt. Sedan sa hon att jag får 100 kr mer i månaden för varje kryss. Och folk säger att det är svårt att löneförhandla.

En månad kvar tills min semester börjar. Jag vill väldigt gärna åka iväg nånstans, men har ingen att åka med. Jag ser inte hur jag ska kunna hitta nån heller, så om jag åker iväg nånstans så gör jag det själv. En vecka på nån strand vid Medelhavet. Om man gör det frivilligt för att man vill vara för sig själv ett tag och komma bort från allting så kan det väl vara ok att åka själv. Men så är det ju inte. Jag åker själv för att jag inte har nåt annat alternativ. Och då ser det inte bra ut. Det är främst därför som jag tvekar. Jag har funderat på att söka reskompisar på internet. I så fall skriver jag precis som det är. Att jag saknar kompisar för att jag är så tråkig, och har du inget emot tråkiga personer så får du gärna hänga med. Det kanske inte låter så lockande, men jag vill inte att någon får sin semester förstörd p.g.a. att jag inte varit tillräckligt tydlig.

Jag är fortfarande inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag jobbar bara 75%, och det är väl meningen att dom ska hitta ett heltidsjobb åt mig. Det vet jag att dom aldrig kommer att göra, så jag fattar inte riktigt varför jag orkar upprätthålla kontakten med dom. För en vecka sedan fick jag ett handskrivet(!) brev hem där det stod att jag måste upprätta en ny handlingsplan. Att det var handskrivet gjorde att det kändes väldigt personligt och jag kände mig tvungen att logga in och skicka in ett nytt underlag. Annars kanske jag sårar personen som skrev brevet. Det är precis som i skolan på högstadiet. En del lärare verkade inte bry sig och vissa sa t.o.m. rakt ut att det är vårt eget ansvar om vi gör läxorna eller inte. Det är väl meningen att det ska få oss att tänka vuxet, men det fick omvänd effekt på mig. Lärare måste bry sig för att jag ska anstränga mig. Deras välmående är viktigare än min framtid.

Min handläggare har lagt ner sin själ i det här brevet. Jag kan inte svika henne.