Läs aldrig gamla mail
Det är fem år sedan det tog slut med den enda tjej jag haft. Sedan dess har vi inte haft nån kontakt. Jag tänker ändå ofta på henne. På hur underbart det var det första året. Första gången jag träffade henne var 2002. Jag var 20 år och hon 25. Jag åkte 50 mil för att träffa henne och vi hade så trevligt att vi fortsatte träffas ungefär en gång i månaden under två års tid. För några dagar sedan kom jag på den otroligt idiotiska idén att leta upp gamla mail som jag fått av henne. Jag fann det jag sökte, läste och bröt ihop. Det hon skrev var så fint och känslosamt att jag hade blivit berörd även om mailen inte var avsedda för mig. Men nu var dom ju det. Tänk att någon faktiskt har tyckt om mig så mycket på riktigt. Jag kommer kanske aldrig att få uppleva nåt liknande igen.
Jag läste mailen igen dagen efter och blev lika ledsen då och nu tänker jag på henne hela tiden. Jag kan knappt jobba och gör fel hela tiden. Min dagliga tupplur efter jobbet fick jag ställa in idag för att jag inte kunde somna. Det var hon som visade ett minskande intresse för mig och slutligen gjorde slut och jag funderar på hur det kunde bli så. Var det enbart det långa avståndet som var problemet eller hade hon tröttnat på mig av andra orsaker? Kanske tänker hon fortfarande på mig? Jag vet att det är väldigt dumt att ta kontakt med henne igen, men jag känner att jag måste göra det. Ber hon mig vänligt men bestämt att dra åt helvete kanske jag kan sluta tänka på henne och fokusera på mitt vanliga, trista liv istället.
Hennes gamla mail funkar inte längre och jag suger på att prata i telefon. Först hade jag tänkt skicka ett vanligt brev till henne, men det är nog att gå lite väl långt. Istället lutar det åt att jag skickar ett sms med några väl valda ord så får vi se vad som händer. Förmodligen händer ingenting. Något annat vore konstigt. Visst går jag omkring och fantiserar om att vi blir ihop igen, att hon flyttar hit och allt möjligt trams. Men jag vet att det inte är realistiskt. Jag utgår från att hon tycker jag är dum i huvudet som tar kontakt med henne igen efter alla dessa år. Hoppas inte hon tar alltför illa upp bara.
Jag läste mailen igen dagen efter och blev lika ledsen då och nu tänker jag på henne hela tiden. Jag kan knappt jobba och gör fel hela tiden. Min dagliga tupplur efter jobbet fick jag ställa in idag för att jag inte kunde somna. Det var hon som visade ett minskande intresse för mig och slutligen gjorde slut och jag funderar på hur det kunde bli så. Var det enbart det långa avståndet som var problemet eller hade hon tröttnat på mig av andra orsaker? Kanske tänker hon fortfarande på mig? Jag vet att det är väldigt dumt att ta kontakt med henne igen, men jag känner att jag måste göra det. Ber hon mig vänligt men bestämt att dra åt helvete kanske jag kan sluta tänka på henne och fokusera på mitt vanliga, trista liv istället.
Hennes gamla mail funkar inte längre och jag suger på att prata i telefon. Först hade jag tänkt skicka ett vanligt brev till henne, men det är nog att gå lite väl långt. Istället lutar det åt att jag skickar ett sms med några väl valda ord så får vi se vad som händer. Förmodligen händer ingenting. Något annat vore konstigt. Visst går jag omkring och fantiserar om att vi blir ihop igen, att hon flyttar hit och allt möjligt trams. Men jag vet att det inte är realistiskt. Jag utgår från att hon tycker jag är dum i huvudet som tar kontakt med henne igen efter alla dessa år. Hoppas inte hon tar alltför illa upp bara.
posted by Pannkaka at 00:01
3 Comments:
Försöka får man alltid! :D Men ha inte för hög förväntning.- 5 år sen, hon är 30 nu,., kanske har ny kille eller en hel familj :) Man hinner så mycket på 5 år.
Men ge inte upp det förens du försökt.
Lycka till!
Hej, en vän till mig hänvisade mig till din blogg med orden "intressant blogg må jag säga". Jag misstänker att hon också hade andra avsikter, då hon vet att jag enkelt kan känna igen mig i det du skriver. Jag minns hur det är ha en gammal kärlek som spökar i ens tankar, jag minns också hur obekväm jag kännt mig i olika sociala situationer. Men jag kom vidare, framförallt kom mitt perspektiv på saker och ting att förändras. Jag lärde mig att uppskatta det liv jag har och fokusera mig på nuet istället för den dåtid jag så många gånger redan bearbetat. Jag vet inte om du är nåbar för informationen just nu, men det bästa råd jag kan ge dig är "belive in change". Jag rekommenderar också att du kollar upp det psykologiska begreppet "spotlight effect", det uppmuntrar en till att förändra sitt perspektiv.
Hoppas mina ord gav dig något
Mvh / Robin
Nej, orden gav mig inget. Men tack för att du försökte.
Jag tog förresten kontakt med den där tjejen och vi skickade några sms till varandra. Hon skulle höra av sig igen, men det har hon inte gjort. Och det är väl lika bra det antar jag.
Skicka en kommentar
<< Home